Har både väldigt tråkiga saker att skriva om och om väldigt roliga saker.
Börjar väl med den tråkiga ...

Världens mest vackraste tjej har lämnat jorden och flygit vidare till Nangijala. Våran första hund, Busan. Somnade in stilla med sin matte (min mor) 13 år gammal. Med en juvertumör som växte med fasansfull fart, höft och leder som blivit stela och med hörsel som försvunnit tyckte vi att det var dags för henne att somna in innan hon skulle bli alldeles för sjuk. Hon kunde inte njuta av lösa promenader längre och hon hade inte den livskvaliten kvar som hon förtjänade. Busan lärde mig allt inom hunderiet och var den stora anledningen till att jag började själv. Hon är ENORMT saknad men jag vet att hon har det bra och håller koll på oss <3

Till lite roligare nyheter! Jag och Ben har tävlat vår första officiella agility tävling idag! Vi hade anmält oss till Hoppklassen och det var dubbla starter. Första banan var helt okej. Jag var väldigt nervös från början men när vi väl gick banvandringen så märkte jag att det mest handlade om att man behövde fart. Det var ganska enkelt att hitta rätt hinder och då blev det enklare för mig att koncentrera mig på att göra ett bra lopp. Ben körde slalom klockrent och alla andra för den delen, till och med platta tunneln som han haft lite svårt för förut eftersom den är liten och har en hård kant. Det enda som gick fel var att han halkade till lite vid ett hinder så att han rev och fick 5 fel, annars så var det som sagt klockrent! Jätte nöjd och jätte stolt över vår prestation! Andra loppet var HELT FANTASTISKT! Ett nollat lopp och vi låg på PLACERING 2 då det sista ekipaget hade sprungit! Helt sjukt! Ben följde mig jättebra, tog slalomet perfekt och gjorde allt annat perfekt också. SÅ SJUKT STOLT över min gubbe! Alla kom fram till oss och sa att vi var så duktiga, sög åt mig allt jag kunde!
När det väl var prisutdelning så visade det sig att tre stycken petat ned oss till femte plats då vi varit för sega på plan. Trots att vi nollat loppet så hade vi fått tidsfel eftersom det tog oss längre än 40 sekunder att springa banan. Djävligt orättvist , men vi måste nog vänja oss eftersom vi inte har någon chans mot de mindre snabbare hundarna.
MEN jag är fortfarande sjukt stolt över min underbara Ben som bara går från klarhet till klarhet! Det kommer absolut bli fler tävlingar för oss!
Nästa tävling blir en inoff här i Sollefteå och då ska Chyla få vara med också. Hon kan inte slalomet klockrent men då blir det bra träning, hihi!

Så jag kommer somna med ett leende på läpparna inatt i alla fall!